Projekt 2026

Ökad kunskap för mer individualiserad behandling Från pCR till precision: multiparametriska biomarkörer för optimerad riskbedömning i neoadjuvant bröstcancerbehandling” Projektet syftar till att förbättra behandlingen av patienter med trippelnegativ och HER2- positiv bröstcancer. Vi studerar immunförsvaret i tumören, särskilt tumörinfiltrerande lymfocyter (TILs), samt funktionella signaler i tumörceller med avancerade metoder som Proximity Ligation Assay (PLA). Genom att kombinera dessa biologiska data med radiologiska undersökningar och klinisk information vill vi förstå varför vissa patienter svarar bättre på behandling än andra. Resultaten kan leda till mer skräddarsydda behandlingar, minska över- och underbehandling och ge läkare bättre verktyg för att förutsäga behandlingseffekt och långtidsprognos.

Tjock- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste tumören, Stora framsteg har gjorts i behandlingen där studier utgångna från Uppsala bidragit till bättre resultat. Inte minst en studie vid lokalt avancerad ändtarmscancer (RAPIDO-studien) och den efterföljande LARCT-US-studien har förbättrat resultaten och påverkat rutinerna. Pågående studier kan förhoppningsvis fortsätta förbättra för patienterna. Under många år har vi i Uppsala samlat blod- och tumörmaterial från patienterna, vilket används i forskningen för att bättre kunna bedöma om det finns behov av viss behandling, exempelvis före eller efter en operation, och om den i så fall har tillräckligt god effekt på tumören. Vad är det exempelvis som gör att vissa ändtarmscancrar kan försvinna helt på strålbehandling så att en operation inte behövs eller att vissa patienter med spridd sjukdom har ett så aggressivt förlopp att de inte alltid hinner starta tumörkontrollerande behandling?

Hodgkins lymfom drabbar unga patienter och har en god prognos. Behandlingen medför dock risk för allvarliga sena biverkningar. Många, men inte alla, patienter har svåra symtom och kraftig inflammation i kroppen. Det är okänt varför vissa har det och andra inte. Proteomik är en metod för att analysera ett mycket stort antal proteiner i blodet samtidigt. Vi undersöker hur proteiner i blodet påverkar biverkningar och hur det går för patienterna. Dessutom studerar vi vilka proteiner som har betydelse för inflammationen, allt i syfte att förstå sjukdomen bättre och förhoppningsvis finna nya markörer för att styra behandlingen.

Ny behandling vid lymfom och leukemi

CAR-T celler- en ny immunterapi vid av cancer är en behandlingsmetod som blir alltmer framgångsrik. CAR celler är en ny utveckling inom immunterapi vilket innebär genetisk förstärkning av T celler för att få dem att effektivt känna igen tumörceller. Genetiskt förstärkta T celler är särskilt lämpade för B cells tumörer dvs lymfom och leukemier och har där visat viktiga kliniska effekter. I denna studie vill vi analysera blodprover och

tumörmaterial från patienter som behandlas med CAR celler i en studie i Uppsala för att lära oss mer om vilka patienter som har effekt och varför.

Hur minska biverkningar vid behandling av bröstcancer?

Behandling med förebyggande cytostatika vid bröstcancer har kända biverkningar. Trots att patienterna får förebyggande läkemedel orsakar behandlingen ofta besvär, både kroppsligen och emotionellt. Sjukvården ser många oplanerade vårdkontakter i form av kontakt med kontaktsköterska eller läkare på onkologimottagningen, besök på akutmottagningen och ibland även inläggning på vårdavdelningar. Orsakerna kan vara skiftande: rena biverkningar eller ibland bara oro. I denna studie vill vi kartlägga detta och förstå vad det är som leder till dessa oplanerade vårdkontakter, så att vi i nästa skede kan påbörja studier där vi försöker minska risken för biverkningar och oro genom att arbeta förebyggande.

Hur effektiviserar vi strålbehandlingen?

Strålbehandling är en väletablerad del av behandlingen mot cancer. Vissa sjukdomstillstånd är aktuella för målsökande strålbehandling med radioaktiva ämnen (radiofarmaka), en modern behandlingsteknik som är under snabb utveckling. Hur verkningsfull sådan radionuklidbehandling är styrs huvudsakligen av hur hög stråldos som kan ges till tumörerna, vilket kan mätas genom upprepade nuklearmedicinska bildtagningar, s.k. dosimetri. Detta projekt syftar till att utvärdera och förbättra noggrannheten vid dosimetri, något som kan förbättra möjligheterna till individanpassad behandling med etablerade radiofarmaka, liksom förmågan att analysera effekterna av nya radiofarmaka. I förlängningen kan radionuklidbehandlingar optimeras så att dosen till riskorgan begränsas samtidigt som dosen till tumörer maximeras.